Som rubriken förtäljer har jag ont i vänsterknäet. Måste varit efter innebandyn jag lirade igår. Nej nu ljög jag, jag sportar inte (WHATAFACK STOPPA PRESSARNA VI HAR ETT SCOOP). Men vad tusan kan det vara? Jag vet att jag i samband med maskeraden för ett par veckor sedan, då jag klädde upp mig till Ingmar bergman med en käpp som främsta assesoar sade till mamma att jag vill börja använda käpp för att det var så stiligt. Och voilà! Gud uppmärksammade dock inte det oseriösa i mitt uttalande och nu är det nästan så att jag måste ha en käpp för att kunna gå längre sträckor. Men nu vill jag inte ha käpp, det är ju inte stiligt att gå som en stelopererad Gunnar 103 år direkt. Att jag sedan vill lägga beslag på en gammal knösrik änkefru utan bröstarvingar är en helt annan femma. Gärna inga bröst överhuvudtaget då äldres bröst har en tendens att liksom universum sakna ände.
Människan spår Gud rår och här har ni en bild från min ungdoms krämpfria dagar. Håll till godo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar